Ferdinand

Jag tänkte att jag börjar om,

Jag har fått fler läsare har jag märkt, ni får ju gärna kommentera!

Well, en söndags kväll som denna,s

sitter jag och lyssnar på pink - Chrystal ball

Det är mörkt, om man inte räknar med julstjärnan och ljusslingan..

Dessutom så lyser gatulamporna in.. så så mörkt är det ju faktiskt inte.

Imorgon är det back to work, skönt!

Jag älskar att jobba , men speciellt tycker jag om att få träffa alla hundar

igen efter helgerna.. de kommer tillbaka med ny och sprudlande energi.

På torsdag är det bara en månad kvar tills jag fyller 19 år,

Vart tog detta året vägen liksom?

19 är som 17,ett år som inte gör någon större skillnad, man väntar på att bli 18 eller ja

som i detta faller 20, för då får man lite fler valmöjligheter och man är gammal nog att räknas som vuxen,

Man slipper bli kallad tonåring!

Jag skulle vilja bli 20 för då fyller jag upp min ålder lite bättre,

jag känner inte mig som en 18 åring..

De flesta ( inte alla) artonåringar hänger ute på krogar var o varannan helg,

super sig fulla och kedjeröker ( bara för att),

trotsar föräldrarna ( för när man är 18 då får man ju göra vad man vill).. eller?

Nu menar inte jag att bara 18 åringar gör såhär, det finns mycket yngre o äldre som är precis likadana.

För mig är det trams.. omoget o trams.. fråga mig inte varför.. jag känner bara att det är onödigt.

Men de vänner som jag känt i åratal och är samma ålder som mig, det är precis detta de håller på mig,

o fyfan vad de tycker att jag är trist för att jag hellre har en lugn hemma kväll än en helkväll ute på krogen

med massa äckliga, packade människor som tappar halva minnet.

Nej tack.

Jag är som Ferdinand som hellre sitter under sin korkek istället för att

leka o slåss med kompisarna.

Tack för mig.